Snipa, spetsgattad och rundgattad

Ofta hör man namnet snipa på en båt, ett namn som numera ofta blir felaktigt på en del båtar. Men namnet hör samman med de äldre öppna båtar som var mycket slanka i sina linjer och spetsiga både i för och akter. Dessa båtar var lättrodda och egentligen anpassade för mera skyddade vatten, men trots det så finner vi många snipor som brukats i öppna havet. Som Ölandssnipan, Gotlandssnipan, Skånesnipan i södra Sverige. I insjöarna finner vi Vänersnipan och Vättersnipan. De mest ”snipiga” båtarna finner man i Norges fjordar och kuster, som Oselvern och Nordlandsbåten, oerhört slanka båtskrov för rodd och segling.

Brukandet av båten har spelat stor roll, för fiske med tunga redskap ute till havs var den slanka snipan inte bärig nog. Båtbyggaren fyllde på med en mera fyllig för och akter, men nu var båten inte så lik en spetsig snipa längre, och vi kallar denna båt för rundgattad. Sådana växte fram i Bohuslän med sitt grova hav, där fick båttypen också ett eget namn, Kosterbåten.

På Kosteröarna fanns det förr duktiga båtbyggare som troligen gett namn åt båttypen. Tidigt började man att bygga däck på båtarna för att öka säkerheten, något som också spreds söderut i landet. I Blekinge har det funnits många duktiga båtbyggare, och redan i slutet av 1800-talet började man bygga rundgattingar som också blev däckade. Märkligt nog får de namnet Kosterbåtar eller till och med Blekingekostrar.

Tyvärr håller vi på att mista den riktiga benämningen på våra båttyper och vi hör ibland "kostersnipa" till exempel. Vad är det? En rund- eller spetsgattad båt?

Snipan har sitt ursprung i våra nordiska båtar från äldre tid. Vikingatidens båtar var snipor, mycket slanka och verkligen spetsgattade, typiskt för den tiden var att stävarna var höga. Det är något som finns kvar i de flesta av våra båttyper, dock inte så höga, stävarna sticker upp bara en liten bit över båtskrovet, och detta endast för att vara vackert. Den nordiska snipan är vacker.